utanför var träden fortfarande vita del 2
Jag är rädd för ensamheten jag vet men det är inte därför jag ringer till dig.
Jag vaknar upp och det är blod överallt i min säng som efter en våldtäktscen.
Jag vaknar upp som om jag ville att det skulle ha varit en våldtäkt.
Jag vaknar upp och gråter som efter en våldtäktsscen. Och det är blodfläckar på mitt lakan och det är blod på mitt täcke och mitt ben fullt av blod. Uppriva ärr. Får man gråta över upprivna ärr som om man blivit våldtagen. Varje vecka gråter jag som om jag blivit våldtagen.
Jag gråter över upprivna ärr jag gråter över regn jag gråter över att mamma inte handlat mat.
vet inte var gränsen går mellan känslighet och överkänslighet för allting är förvridet.
Allting är förvridet och ingenting är som det en gång var.
(när?)
Inatt var en bra natt för jag sov fast inte så djupt för jag drömde om en kyckling och igår natt drömde jag om döden. Alla nätter med gula kycklingar i måste vara bra.
Och när jag var hos dig.
Vår hud vilade mot varandra
Din mage mot min och min hand på ditt höftben
Som om den skapades för att vara där
Som om den hittat hem.
Känslan av evighet jag vet inte varför den kom vi vet ju båda två.
Ingenting varar för evigheten.
Andetag och man kan inte längre skilja dem åt. Andetag sammanflätande som nakna kroppar
Och din hand runt min nacke min hand på ditt höftben.
Och evigheten känslorna som ingenting kunde förstöra
Utanför var träden
Fortfarande
vita.
Sjutton år och jag vill aldrig bli äldre
Och när jag var hos dig.
Din mage mot min mina läppar mot dina.
Jag vet att jag får dig att le men det är inte därför jag stannar.
Vår berättelse om kärlek hur vi låg på ryggarna och dina ögon fästa i taket
Det är ju bara vitt och mina ögon fästa på ditt ansikte
Nästan som om det vore ur film nästan som om det vore ur en bok.
Utanför var träden
fortfarande
vita.
vattenplask pussplask
fina munnar
jag är slut
Sjutton år och jag vill aldrig bli äldre
Evighetskänslor och natt efter natt nakna brevid varandra och andetag som inte gick att skiljas
Sammanflätande kroppar som om konturer och vad som tillhör dig vad som tillhör mig
Inte spelar någon roll
När vi ändå tillhör varandra.
femton timmar tidigare då ringde en klocka
Bara för att man måste ha riktiga sår och riktiga ärr och inte ens det.
Bara för att man måste kräva och skrika och gråta när dom hör.
Bara därför. bara för bränder,bussolyckor, brutna ben, blåmärken
Bara riktiga ärr sådana som gills och sådana dom skriver om.
Och inte ens det.
Andra räknas inte. inte på riktigt. Inte i verkligheten.
ta min hand
och jag kan nöta ditt ben,
likt maskinen som tuggar sin älskling
femton timmar tidigare då ringde en klocka men ingen hörde inte du eller inte heller jag och ingen sa någonting
Ungefär som lögner.
Överlevadslögner och andra lögner när jag var liten ljög jag hela tiden.
Jag sa att jag hade en vit katt hemma och jag sa att det var jag som kommit på alla barnen vitsarna och att jag var allergisk mot fisk. Jag ljuger fortfarande väldigt mycket
Men ingen tror mig om jag säger att jag har en vit katt. ingen tror på lögner om katter, skatter, starkaste pappan i världen
Så nu är det bara överlevnadslögner.
Jag vill ju bara vara vackrast vackra blir inte övergivna.
jag hatar att allt jag spelar låter så jävla felja ida du vet va jag tycker
va fint och bra!