it must have been sweat but i drank it like wine

14.51 jag känner mig uttråkad. inte bara just nu utan hela tiden. har varken ork eller ordentlig lust att ta tag i det fast jag hade bestämt mig för att det skulle hända idag. att det verkligen var dags. att det var på tiden jag menar det händer ju aldrig någonting fast imorgon ska jag. imorgon. eller kanske på måndag. är oerhört trött på att vara arbetslös/sjukskriven. imorgon har jag inte haft feber på två veckor. det är rekord nu. kanske är det äntligen slut på helvetet. det vore skönt. det vore så underbart. samtidigt som pressen och stressen ökar. jag kan inte bara gå hemma om jag inte ens är sjuk. snart försvinner alla och jag vet inte vart jag ska ta vägen.